Tågluff 2011

Efter vad som kändes som en dag som varit minst tre dagar med tanke på allt underbart vi fått uppleva så fortsatte vi kvällen med att gå ut för att få en fin pizza sista kvällen. Vi gick till en trattoria på rekommendation ifrån guiden och stället såg helmysigt ut med massa pizzor att välja på! Vi försökte få ett bord ute fast trots att vi såg att det fanns platser utomhus så verkade det omöjligt att få enligt vår servitris. Vi blev istället lotsade till ett bord med stolar som såg ut som kungatronar. Här började konstigheterna. Vi sitter och väntar fantastiskt länge på att beställa och bestämmer oss för att ta både pasta och pizza och förrätt och allt möjligt. När vi till slut fick beställa så tittade servitrisen med skratt eller förvåning på våra beställningar men sa åtminstone ok. Hon sa dock att det skulle ta 30 minuter att få pizza och rekommenderade oss att ta något annat. Men vi insisterade och sa att det blir perfekt att vänta och ta förrätterna först, varav en del ju bestod av huvudrätter. Hon skrattar lite, krafsar i sitt block och går iväg. Hon kommer tillbaka någon minut senare med husets vin som vi beställt en liter av. Eller ska vi säga vattenvin, för det var vad det smakade! Vin utspätt rikligt med vatten och vi börjar här misstänka att vi blivit utsatta för ett practical joke, att servitörerna och servitriserna har bestämt att dom ska se hur mycket ett par turister står ut med innan dom säger ifrån. Det fortsätter sedan med att vi ca tio minuter senare får en något generad servitris till bordet som mumlar att det blev något fel och nu dukas alla våra rätter upp på bordet samtidigt. Hela bordet är smockat med mat, inte en liten millimeter finns kvar. Under kvällen sedan får vi tre olika servitörer och vi skrattar alla åt det helt galna restaurangbesöket! Vi tänker alla att dom ska inte få vinna över oss och ger rikligt med tips, in ya face Men kvällen var inte slut här. Vi bestämmer oss för att fortsätta till nästa ställe för dessert och mer vin. Men mer om det i nästa inlägg !

Något vi alla verkligen ville se var ju såklart klassikern lutande tornet i Pisa. Och det lutade ! Ordentligt !
Vi var ju tvungna att ta "the cheesy pictures" som vår guide kallade bilderna för där man ser ut som att man håller upp tornet. Coolt var det, helt otroligt att tornet står där det står!

Från den fantastiska vingården fortsatte vi den fantastiska resan mot tornens stad, San Gimignano. Vi hade en timme att spendera i den gamla staden byggd på kullarna i det underbara Toscana. Det här stället var så fantastiskt att även här får en bild eller flera bilder säga mer än tusen ord. Sagolikt var det ! Vi åt glass, försökte klättra upp i tornen, åt glass, strosade omkring och bara njöt ! San Gimignano !!! Amore !

Nästa busstopp var en 100% organic vingård. Först fick vi en rundtur där guiden berättade att det var en familjegård, de verkar sköta så gott som allting inom familjen. Skörda druvor (för hand!), mjölka kossor, plocka oliver och skörda saffran. Det var verkligen jättefint så bilderna får tala för hur det var. Vi fick även en jättegod fyrarätterslunch med vinprovning av ett eget vitt vin, två egna röda samt ett dessertvin som trots tidigare erfarenheter faktiskt var riktigt gott. Vi ville helt enkelt aldrig åka därifrån, ett helt underbart ställe! Det låg snäckskal överallt vilket berodde på att det tidigare var havsbotten vilket tydligen gör att druvorna härifrån blir extrasuperbra.

Bussen åkte sedan vidare mot den lilla staden TBD som var känd för sina höga torn...

Vid sjutiden gav vi oss upp, fnös åt den miserabla ursäkten till frukost på hostellet (included in price!) och de flesta tog en svalkande dusch. På vägen till tågstationen där våran buss för en rundtur väntade köpte vi pizza i lösvikt vilket bland annat ledde till att Martin lyckades spilla olivolja över sig och var fläckig resten av dagen. Bussturen var egentligen inte planerad, vi råkade snubbla över en broschyr på våran boplats.

Bussturen utlovade det bästa av Toscana och gjorde det möjligt att se väldigt mycket på en dag - "a must for short-stay visitors" eller något sådant. Vid halv nio brummade bussen iväg från Florens station och en käck turguide började berätta om sig själv och vad vi skulle få se. Första stoppet blir Sienna -en stad som verkade ha en (numer) vänlig rivalitetsinställning till Florens, ungefär som Stockholm och Göteborg. Förr i tiden har städerna haft regelrätta slagsmål och byggt fort för att försvara sig men den tiden är lyckligtvis förbi.


I Sienna fick vi se väldigt mycket imponerande saker. Först fick vi se världens äldsta bank som fortfarande används - det såg mer ut som en borg än en bank men så byggde man tydligen hus här förr. Det var ganska många små torg här och var, under en tidsperiod var det revolutioner så ofta (flera gånger per år) att ingen ville ge möjlighet till en stor arg folksamling utanför sitt hus. Det var därför en stor förändring i attityd när stadens stora torg byggdes, en jättestor mötesplats med ingångar från mer än tio gränder. Torget ligger framför någon form av styrande byggnad, kanske riksdag eller regering eller liknande. Här hålls också en stor hästtävling två gånger om året - Palio. Palio är mer än en tävling, en stor del av stadens kultur verka kretsa kring detta som pågått i hundratals år.

Sist på rundturen i Sienna var en jättefin kyrka byggd av marmor i olika färger. Fasaden var otroligt väldekorerad och bröt av ordentligt mot alla små gränder och andra gånger. De flesta husen runt omkring verkade alla luta mot varandra - jag misstänker att man byggde ett hus som råkade stå upp och sen lutade man alla andra mot det för säkerhets skull - medan kyrkan var väldigt välbyggd.


Inuti var det ett golv av marmor med geometriska mönster och tavlor gjorda av marmor. Det mest imponerande var ett rum som aldrig hade blivit restaurerat. Det öppnades för några år sedan för första gången och därför har färgen inte slitits med åren. Lystern i färgerna var nästan obeskrivlig - det såg overkligt färgrikt ut.

I Sienna avnjöt vi också en glass i hettan, sittandes i skuggan på det stora torget där hästarna dundrat fram för bara några veckor sedan.

En av alla trånga branta gränder..

Efter besöket var det dags att ge sig av till nästa stopp på vägen - vingården! Det beskrivs i nästa blogginlägg.

Vi sov inte mycket eftersom det var så varmt och det lät så mycket genom det öppna fönstret (vi bodde på bottenplan) av trafik, sophämtning, folk som gick förbi osv. På morgonen var det lika otroligt varmt, över 30 grader, och vi hade tänkt att vi skulle hitta en pool där vi kunde ligga hela dagen. Vi hade kollat upp några ställen innan men tänkte att det vore bäst att fråga dem i receptionen om bästa stället. Vi fick tips om en dålig pool som låg nära och en bra som låg längre bort. Först tänkte vi dock att vi skulle äta lite frukost eftersom det var inkluderat i priset. När vi förstod att "frukosten" bestod av rostebröd och ca tio sorters sylt och nutella (inget smör) så konstaterade vi att vi behövde en riktig frukost sen. Vi köpte kalla pizzabitar (supermumsiga!) och åt på vägen när vi gick ut i värmen för att hitta en taxi. Martin slängde sitt skräp i en box på ett hus där han hävdar att det redan låg skräp men senare såg vi likadana boxar med post i så det var nog nån som blev förvånad den morgonen.. Tillslut fick vi tag på en som till och med hade AC (!) och vi fick uppleva den italienska trafiken. Den var inte lika galen som den franska men man kände sig ju inte säker direkt.. Vi kom iaf fram till poolen och det var rätt dyrt men det fanns inget alternativ i den värmen. Vi behövde dessutom betala för fyra badmössor eftersom man var tvungen att ha mössa i bassängen.. Det var ett rätt stort badställe med en barnbassäng, en 25 meters bassäng och en djup bassäng med hopptorn. Vi spenderade större delen av dagen med att bada, duscha i den kalla sköna duschen och ligga och läsa i skuggan.

Som vanligt tyckte jag att jag hade smörjt in mig ordentligt men sen visade det sig att jag blivit ordentligt röd på ryggen i en vackert baddräktsmönster.. Tillslut hade vi alla sovit en stund i solen eftersom skuggan vi lagt oss i hela tiden blev uppäten av solen. Eftersom vi var hungriga gav vi oss ut i värmen och lyckades med hjälp av killarna i receptionen beställa en taxi till rätt ställe. Även den hade AC och vi fick ytterligare smakprov på den italienska trafiken när en tjej på scooter körde rakt ut framför taxin och höll på att bli överkörd utan att märka nåt. Taxichauffören tutade och skrek några väl valda ord och tjejen förstod fortfarande inget. Eftersom gatnumren var helt galna och hoppade från typ 57 till 85 så släppte han av oss på fel ställe men på rätt gata så vi kom rätt ganska fort. Sen gav vi oss ut för att hitta nåt att äta till middag och hittade tillslut ett ställe med rimliga priser och nåt slags sprinklersystem som sprutade ut vattenånga på uteserveringen ca var trettionde sekund. Vi beställde förrätt (väldigt god buffelmozzarella och inte lika gott vitlöksbröd) och sen pasta. Fast jag (Johanna) lyckades som vanligt beställa nåt jag inte ville ha (grillad lax med pommes utan sås för det verkade de inte gilla och tittade konstigt på mig när jag frågade..) när jag egentligen ville ha pasta.. Det är en talang jag har att gång på gång beställa mat som jag egentligen inte vill ha. Vanligtvis brukar min kära make Martin vara en gentleman och byta mat med mig men den här gången tog jag mitt ansvar och bet i det sura äpplet (eller den grillade laxen som smakade alldeles för mycket fisk för min smak..) och åt upp min lax. Självklart fick jag även smaka på Martins underbara pasta med gräddig vit tryffelsås. Vi hade redan bestämt att vi inte skulle äta efterrätt där utan gå och köpa glass och sätta oss i nån park eftersom vi inte ville gå tillbaka till boendet.

Det fanns hur många gelaterior som helst så vi valde en som såg bra ut och köpte lite gelato. Sen vandrade vi runt och hittade efter en stund en trevlig park med en fontän och satte oss och spelade kanasta i gräset. Det fanns dock en massa kryp; myror och myggor (jag trodde inte myggor fanns i Italien..) som bet framförallt Matilda så vi fick gå tillbaka till boendet ändå.

Vi satte oss på den alldeles för varma uteplatsen och hällde halvljummet vatten i en badtunna (det blev aldrig kallare) och satte fötterna i. Det blev även en del "utspillda" muggar vatten på varandra så kanastakortleken fick sig ytterligare en törn.. Men den hänger med ännu.. När vi hörde plask från en pool hos grannen kändes det lite tungt men det var bara att bita ihop och "spilla" mer vatten på varandra.

Med nedtyngda väskor efter en galen shoppingtur på vår närmsta supermarchet i Suresnes Longchamp, gav vi oss på tisdag morgon av mot Gare de Lyon för att ta tåget till Geneve. Dagen började helt galet med att Martin kvällen innan insett att han blivit av med sin plånbok som hela tiden legat på hotellet och endast fått följa med ut på Paris gator en gång. Kvällen innan hade vi vänt upp och ned på hela rummet utan framgång. På morgonen gav vi det ett sista försök och frågade i receptionen om någon hade hittat en plånbok, killen kollade i lost and found lådan men utan framgång. Vi konstaterade, plånbok borta. Precis då kommer en städerska förbi, receptionisten säger några ord på franska och hon försvinner iväg några sekunder och kommer tillbaka.... med Martins plånbok. Lycka !! Ut i den parisiska luften mot tåget !!

Vi anländer till ett Gare de Lyon i fullständig ombyggnad. Väntar i vad som känns som tusen år på att vårt tåg ska få ett spår och så plötsligt dyker det upp. På tåget som är nytt och fint äter vi yoghurt ur kruka och vårt sista brieost samtidigt som vi säger adjö till Paris. Inte allt för ledsna i ögat...
Ju närmre Schweiz vi kommer desto mer spektakulär blir utsikten. Vi anländer till ett hett och soligt Geneve i tid. Första delen avklarad !

Väntar på nästa anslutning mot Milano. Ett hyfsat skruttigt tåg rullar in på stationen och vi ser på skylten att det står något konstigt som vi inte riktigt förstår, men det låter inte bra. Vi pratar med en tjej lite snabbt som på knackig engelska förklarar att något är fel och att vi ska åka tåg i tre timmar och sedan vidare mot Milano med buss. Tåget är ca 500 grader celsius, sweeet Vi tuffar på och anländer till något på M och massa s och folket vallar till bussarna. Kaos !!Vi försöker få plats på någon buss men som timida svenskar så har vi ingen chans bland pushiga italienare. Vi blir toksist och hamnar till slut på en buss som ska åka en omväg till något annat ställe först. Vi har insett för länge sedan att vi kommer missa vår anslutning i Milano. Tågkonduktören sa att vi skulle gå till kundservice i Milano och få vår biljett ombokad. Spännande Vi kommer till sist på en buss som går direkt till Milano och ger oss ut på vägarna.

Vi kommer fram till Milano drygt en timme försenade och börjar leta efter någonstans att omboka. Jag och Johanna ställer oss i en milslång kö medans Martin och Björn försöker fråga en farbror. Farbrorn viftar och pekar bestämt uppåt. Vi ger det ett försök och går på måfå upp två våningar. Vi låter ödet leda oss fram till den minst synliga hörnan på hela stället och där inklämt finns biljettservice. Score !!! Vi får en fin stämpel och nytt tåg om en kvart. Dubbelscore ! Vi och tre miljoner till vallfärdar mot tåget och vi lyckas med lite osvenskt knöende få oss på tåget. Florens nästa ! På golvet mellan två vagnar parkerar vi oss och korkar upp vinet lyckliga att vi lyckades komma iväg trots förseningar och osynliga biljettkontor.

Väl framme i Florens ger vi oss direkt i kast med att försöka hitta vägen till hotellet. Det ska ta ca tio minuter att gå. Vi går iväg och det är inga problem att hitta direkt. Vi kommer fram till rätt gatkorsning och ser oss omkring efter skylten. Ingen skylt men det borde ligga i närheten. Just då kommer det en kille
och frågar oss om vi letar efter Emerald Palace. Ja säger vi, gör du också det ? Nej jag jobbar där säger han och förklarar att det är fullbokat och att vi fått plats på ett av deras andra hotell. Ericsson right? säger han. We sent you an email. Ett mail som Björn trodde var spam. Vi får iallafall guidad tur till Emerald Field istället och checkar in på vårt rum med rosa och lila lakan med galler för fönstren. Vår ac består av en fläkt och det är fyra miljoner grader ute och fem miljarder grader inne. Vi dushar kallt och går och lägger oss med sikte på bad dagen efter.

På måndag morgon packar vi med oss picknickgrejer i en ryggsäck och tar metron in till stan för att sedan ta oss till dom latinska kvarteren. Där skulle det finnas många trevliga restauranger och barer med bra priser hade vi hört. Och det skulle även finnas en park som heter Jardin du Luxembourg som vi tänkte picknicka i. Vi kom dock inte så långt, för när vi kliver av metron i stan och ska börja gå så "råkar" tjejerna gå in i en klädaffär som hade så mycket fina kläder att vi var tvungna att spendera två timmar i affären! Kändes det som minst! Jag och Martin gick in på Le Giganten och sätte oss i en varsin massagestol så länge Det var skönt!

Glada och avslappnade börjar vi sedan gå mot Quarter Latin. Där köper vi panini och crêpes av en trevlig kille i en liten creperia och går in i en väldigt mysig park. Vi tänkte slå oss ner på gräsmattan men där fick man inte sitta för då kommer en arg fransman i hatt och blåser högt i en visselpipa! Så vi sätter oss i de gröna stolarna som står överallt på gruset i skuggan av träden. Där äter vi fantastiskt goda mackor och crêpes och dricker av vår vinbox, som vi köpte i mataffären utanför hotellet för 70 kr för 3 liter. Prisvärt *****. Sen spelar vi kort och har det mysigt. En orkester börjar spela i parken och stämningen höjs ännu mer. När dagen närmar sig kväll packar vi ihop och går mot närmaste metrostation.

Väl hemma på hotellet saknar Martin sin plånbok och vi börjar söka igenom hela rummet men utan resultat. Tråkigt! Men inget att göra nåt åt tyvärr. Vi spelar kort och dricker mer vin innan vi lägger oss för sista natten i Paris. I morgon bör det av mot Italien och Toscana. Spännande!

Vi var taggade efter både mycket lyckad turkisk marknad i Berlin och gårdagens mysiga torgmarknad så hade vi kollat upp ytterligare en marknad som skulle vara världens största loppmarknad. Vi gav oss ut i kollektivtrafiken som tyvärr inte var så billig eftersom vi bodde i en annan zon och behövde betala två kuponger för att ta oss in till Paris city. Det vari i alla fall lätt att hitta. Vi behövde dock byta tunnelbana och vi hoppades på modernare vagnar med AC eller andra bekvämligheter. Det vi fick var dock någon slags blandning mellan tåg och buss för det var en tågvagn men den hade stora halft pumpade däck som körde på spåren så det skumpade och hoppade något otroligt. Vi kom i alla fall fram till marknaden och det var förutom en stor loppmarknad även "vanlig" marknad med billigt smink, kläder, skor osv. Detta gjorde Johanna och Matilda mycket glada och Martin och Björn inte fullt så glada..

Vi hittade även till loppmarknaden som delvis låg inne i en gammal vacker byggnad. Det fanns mycket spännande att titta på men eftersom vi inte skulle orka bära med oss något så orkade vi inte riktigt kolla så noga.

Sedan åt vi en sen lunch runt fyra bestående av världens största varma mackor eller croque monsingor (jag ber så mycket om ursäkt till min franskalärinna men jag är inte bra på att plugga glosor…) som det heter på franska. Vi beställde dessutom alldeles för mycket pommes till eftersom vi inte visste att vi skulle få världens största mackor. Sås däremot är nånting som de inte riktigt verkar gilla men ketchup kunde vi få tag på och dijonsenap.

Planen för kvällen var sedan att vi skulle gå till Eiffeltornet när det var mörk och de har tänt detProblemet var att klockan inte var så mycket och det var runt fem timmar tills vi trodde att det skulle bli mörkt. Vi gav oss in mot Paris city igen med tunnelbana och hoppade av på Louvren för att se om det verkade vara nåt för oss. Vi konstaterade dock att vi både var för trötta och egentligen inte var särskilt sugna på att kolla på en massa tavlor så vi skippade att gå in. Däremot gick vi till glaspyramiden framför ingången för att ta en massa roliga bilder. Vi skippade dock den som alla verkade ta - att peka på toppen av pyramiden.

Det var rätt varmt i solen så det var tur att det överallt gick omkring folk och sålde flaskor med vatten för 1 €. Oklart dock hur de kunde försörja sig på detta… Vi fortsatte sedan vandringen mot tornet (man ser det från många ställen i Paris så vi bara gick mot det..) men hade fortfarande lång tid tills solen skulle gå ner. Vi passerade då en park som vi tänkt gå till nån gång eftersom den såg fin ut och det visade sig att det fanns ett litet nöjesfält i ena änden. Det fanns mycket godsaker och liknande och även ett nytt sätt att förlora pengar som vi inte sett förut. Man fick ett luftgevär och fick köpa några skott för lite pengar och sen skulle man skjuta på ett snöre där det hängde t.ex. en ipad, macbook eller annat mindre spännande och om man skjöt av snöret så vann man prylen. Björn testade och träffade helt klart men tråden gick inte av trots att den var jättetunn så nåt lurt var det nog. Det mest spännande var dock en upplevelse där man blev fastspänd i ett sorts klot som satt fast i långa gummiband och en hög klyka och så spändes gummibanden och när de släpptes så flög de iväg en bra bit! Det kostade dock 20 € så även om det drog i äventyrstarmen för Johanna och Matilda så blev det inget åka av.

Sen fortsatte vandringen till tornet och vi passerade Seine på vägen och såg ytterligare en bilkrock. De kör verkligen som galningar i Paris!!! Vi såg en massa vackra broar och lite andra monument som ligger utslängda här och var och överallt i Paris. De kunde ta bort det mesta av monumenten och bara spara de häftigaste eftersom man blir trött på det och inte kan uppskatta det efter en stund. Alternativt borde de ta bort alla bilar i innerstaden så kanske man kunde orka att kolla på alla monument utan att hör tutande bilar hela tiden. Något jag lade märke till och som var lite häftigt men lite tråkigt på samma sätt är att hela centrala Paris går i samma nyans - beige, eller ibland lite krämvit.. Det ser ju väldigt enhetligt och fint ut men det blir ju också lite trist efter ett tag.. Vi kom i alla fall fram till tornet (efter att ha sett en hund som var ute och gick på två ben, den hade skadat bakbenen och hängde i en ställning och gjorde att den kunde ta sig hjälpligt framåt med frambenen).

Det är ju rätt högt när man kommer nära det.. Även om både jag och Björn tyckte att det kändes lägre än vi tänkt oss - speciellt övre delen som känns oproportionerligt kort jämfört med resten. Dessutom är tornet - till skillnad från vad vi alla trott tidigare - brunt.. Vi funderade på om det var rea på den bruna färgen eller vad det hela handlade om.. I alla filmer och på vykort och så ser det ju gråsilvrigt ut. Vi gick i alla fall in under tornet och kollade in köerna och de såg ut att vara flera hundra kilometer långa.. När vi satte oss ner för att fundera på om det var värt att stå i kö för att få åka upp (eller gå i trapporna första biten som vissa galningar föreslog som inte hade skavsår) insåg vi att vi inte ens skulle hinna upp eftersom de skulle stänga turerna upp till toppen inom en timme. Vi bestämde oss ändå för att stanna och se tornet nerifrån när det tändes. Vi köpte några öl och satte oss i en park i närheten och väntade. Och den som väntar på nått gott.. Det var verkligen värt att se tornet på kvällen när det var mörkt och varje timme så blinkar det dessutom extra häftigt så när det var rätt mörkt vid kl 22 och de tände tornet så fick vi se hur det blinkade loss!

Det är tyvärr svårt att se glittret på bilden men det är mycket vackert i verkligheten! Nu hade vi hunnit bli rätt hungriga eftersom vi inte ätit något riktigt sedan lunchen vid fyra så vi gav oss ut längs Paris gator för att hitta nåt gott att äta. Vår lokala supermarket var tyvärr stängd eftersom de stängde 12.30 på söndagar.. Är det bara Sverige som har bra öppettider alla dagar? Vi hittade i alla fall en väldigt trevlig thairestaurang där man köpte maten per vikt så vi köpte med oss och gick för att hitta närmsta metro. Att vandra genom Paris på kvällen var helt klart mysigare än på dagen och det känns som att staden växte och växte ju längre vi var där. Det är ju dock svårt att göra något annan om man börjar på en så låg punk som vi gjorde här..

Vårt andra boende i Paris, Novotel i Suresnes, är ett trevligt hotell. Vi fick extrapris på ett rum med dubbelsäng och bäddsoffa så att vi fick sova ihop som vi ville till ett rimligt pris. Kvällen innan hade vi kollat ut ett bageri där vi tänkte köpa lite frukostbröd eftersom det inte var något extrapris på frukostbuffén på hotellet (15€!!!). Vi började med att göra melodikrysset vilket vi fick ihop tillslut. Sen gick vi ut i förorten och snubblade rakt in i en underbar torgmarknad där de sålde allt från billigt smink, skor, kläder, oliver, bröd, grönsaker till färsk fisk. Vi inhandlade franska baguetter, croissanter och färska jordgubbar samt två stora påsar oliver. Nu började Pariskänslan som vi alla hoppats på infinna sig. Småstadskänsla med trevliga fransmän/fransyskor och inga bilar som tutar. Vi fortsatte till den lokala supermarketen för att komplettera frukostinköpen. Där gick det förstås även att inhandla vin och öl vilket vi gjorde. Eftersom vi inte hade väntat oss marknaden hade vi inte med oss kameran och det finns därför inga bilder på den tyvärr.

Efter den långa vandringen dagen innan så kände vi att vi verkligen var i behov av en riktig vilodag. Så vi stannade i förorten hela dagen och hängde på vårt trevliga hotellrum. Eftersom vi inte ville äta hotellets frukost så tömde vi minibaren (inte genom att dricka upp det som fanns utan bara ställa ut det) för att få plats med våra egna varor. När städerskorna äntligen fick komma in i rummet för att städa måste de ha tyckt att vi var helt galna...

Vi spelade kanasta i olika konstellationer och handlade massa spännande saker på närmsta supermarket. Den enda regeln var att inget nyttigt fick komma ner i vår kundvagn.. Därför blev det flera sorters vin, olika ostar, chips, konstig snacksmix och diverse efterrätter på burk. På kvällen gick vi ut och åt väldigt god pizza på en restaurang som låg väldigt nära hotellet. Den väldigt trevliga kocken var lite överförfriskad och kom ut och pratade lite med oss och tog efterrättsbeställningarna. Det blev inte riktigt rätt utan Martin som beställt chokladkaka fick istället äpplekaka men det var ändå en väldigt god middag.

Det blev som sagt mycket kanasta och tillsammans med vin så trivs tyvärr korten inte så bra.. Men när de har torkat så går det lika bra att spela ändå! Det är dock lite svårt att blanda och korten luktar lite konstigt men vad gör väl det...?